Detta är en blogg som har som målsättning att skriva i positiva ordalag om Sollefteå Gif. Jag och min medskribent Rgl gör allt vad vi kan för att leva upp till den målsättningen. Men åker man som Rgl enkel resa 1030 km från Laholm bara för att se sitt älskade lag spela så har man en dag som i lördags rätt att vara besviken. Så här kommer en reklektion från Rgl efter derbymatchen i lördags som inte är uteslutande positiv:
Nej Sollefteå GIF, det här duger inte. Lördagens derbymatch mot Härnösand FF bjöd på en mycket mager fotbollskost, för att tala klartext: Giffarna, och för den delen även HFF, får inte godkänt för vad de presterade. Visserligen har Giffarna extremt många skador och sjukdomar i laget och förvisso är Nipvallens gräsmatta av sådan beskaffenhet att den nästintill är ospelbar, men visst har tränaren Roger Dannberg, och den församlade publiken, rätt att kräva mer av sina mannar. Stundtals var spelet pinsamt dåligt!
Giffarna startade första halvlek starkt och genom några fasta situationer var hemmalaget nära att näta, men efter det att försvarslåset Tom Burgins skadade fot inte längre höll, han tvingades avbryta matchen i 26:e minuten, klingade övertaget ut och HFF tog hand om taktpinnen.
I andra halvlek bytte lagen chanser med varandra, bland annat prickade Daniel Hatumngimana stolpen och strax därefter, i den 75:e minuten, rullade HFF´s avbytare Fredrik Olofsson, via stolpen, in vinstmålet. Ridå för hemmalaget, som snabbt bör glömma denna match.
Signaturen delar dock ut beröm till hemmalagets yttermittfältare Daniel Hatumngimana och Joel Åhman, ett plus även till försvarskämpen Fredrik Mähler.
Signaturen
rgl